Det pratas oftast om flickor/kvinnor som drabbats av ätstörningar, men jag tror att unga män står för ett rätt så högt mörkertal. Det är beklagligt att en världsartist som Craig David går ut med så fruktansvärt idiotisk information som han nu gjort. Han tränar som en galning. Han äter ”hälsosamt”. Han avstår helt allt som heter godbitar. Då är man ortorektiker…
Denna text finns i Aftonbladet att läsa idag:
Vill äta upp allt på flygplanet
Men även en ståtlig herre som Craig drabbas av tvivel, vill äta upp precis alla chokladbitar i kvarteret och goffa i sig ett och ett annat supermeal. I ett öppet brev till fansen på Instagram berättar han om sina feta frestelser:
”När jag flyger fram och tillbaka mellan Miami och London drabbas jag av tvivel och vill äta godsaker.
Men då tar jag fram min telefon, letar fram mappen märkt med ”VAR FOKUSERAD” och tittar på på den här bilden.” Det får mig att genast hamna på rätt spår. Text: Olle Kvarnsmyr
Sorgligt att han fallit offer för denna sjukdom, som sätter sig i hjärnan på den som insjuknat. Craig David har dessutom åldrats 15-20 år i ansiktet pga denna idiotiska livsstil.
Jag led av sjukdomen när jag var 15-29. Jag vet vad jag talar om. Jag har haft precis de där samma tankarna i huvudet, då jag flugit till mina uppträdanden/jobb.
Idag väger jag 53 kg (är 170 cm lång). Jag är på gränsen till för smal. Det har inte att göra med att jag skulle tvinga mig själv att avstå godsaker. Har precis ätit spagetti med köttfärssås (mycket ost på spagettin). Igår åt jag pannkakor till kvällsmål. Jag äter lite choklad nästan dagligen. Man behöver inte ösa i sig onyttigheter, men man måste njuta av livet!
Jag tror att detta inte behöver vara farligt så länge det inte är ”sjukligt”. Det gäller att hitta en balans mellan ett sunt leverne och en idiotisk fixering. Det är den spännande balansen mellan att uppnå ett mål eller att skita i allt som är intressant. Hur mycket skall man fokusera på vad? Jag själv har väl just nu ca 10 kg övervikt och styrketränar för att få mer muskler och bli deffad om ca 1 år. Men det blir besvärligt om det blir en sjuklig fixering. Vissa klarar av det och andra får problem. Men visst, för varje världsstjärna som går ut med sin strängt sunda livsstil så trillar säkert några fans dit och får anorexia. Svår avvägning hur man skall göra som förebild. Själv kan jag vara lite lat ibland och äta chips och godis och skulle nog se mer disciplin från min sida. Det finns också en stor glädje i att uppnå ett mål.
Det bästa är väl att försöka fånga upp de som utvecklar någon form av osund fixering och försöka hjälpa dem. Det är kul med folk som har svåra mål också, samtidigt så förstår jag dig som haft problem med detta förut.
Två olika typer av lyckor: Att uppnå ett mål och känna tillfredsställelsen, eller att sitta med chipspåsen och njuta av en film, totalt avslappnad. 🙂 Lagom är bäst?